Om kärleken lemlästar. Hugger och skär så att alla vätskor flyter. Om externa kopplingar krävs för att upprätthålla. Om kärleken gör en svag och döende. Då är ju kärleken värd att tycka om. Då är ju kärleken plötsligt den största av utmaningar. En grym duell i gryningen. Bilderna stämmer. PILEN träffar och man är SKADAD. Kärleken KROSSAR logiken. Men famlar efter SLANGAR. Man kvävs sakta i brist på BLOD. Ifall man vill DÖ så välkomnar man kärleken. Undrar hur många som tagit sitt liv på grund av KÄRLEKEN. Samtidigt så har många ÖVERLEVT av samma anledning. Kärleken vill ytterligheter. Kärleken vill HÄNDELSER. Kärleken är DROGEN. De religiösas kärlek till GUD skapar explosioner. Kärleken till GUD medför dock ingen sammankoppling av flöden. KÄRLEKEN till GUD skapar HALVA lärjungar. KÄRLEKEN till GUD skapar ORO. Kärleken till GUD skapar SKAM. Intressant. KÄRLEKEN kräver påfyllning av nytt BLOD. Kärleken är därmed VAMPYRens OFFER.
 Man låter sig tömmas. Man låter den andre fylla sina depåer. Samtidigt som man själv närmar sig död. Man ger den andre sin STRUPE. Man har inget val. Man bryr sig inte om den andre ger sin STRUPE tillbaka. Man kan inte bry sig. Vampyrens offer är kärlek. KÄRLEKEN bryr sig inte om död. KÄRLEKEN är DÖD.
KÄRLEKEN kräver död. Eller. Kärleken kräver LIV. Ett annorlunda LIV. Ett liv bland OFFER. Ett liv av BEROENDE. För att kärleken skall ÖVERLEVA så krävs det TVÅ vampyrer. TVÅ offer. ANNARS så dör den ene. Så måste det vara. Vi är alla potentiella vampyrer.
 Vi är alla potentiella OFFER. Det enda gemensamma vi har är BLOD. Vi måste ge, eller kräva blod. BLODSBRÖDER. Offret bjuder på sitt blod för kärlekens skull. Vampyren tar emot och DÖDAR.
KÄRLEKEN kan bara ÖVERLEVA ifall det finns TVÅ OFFER. TVÅ stympade. TVÅ döende. Endast två döende kan ÖVERLEVA kärleken. Så måste det vara. ETT skört tillstånd av kablar och slangar och död och vätskor. Ett kopplande till en ny konstruktion. En konstruktion vars överlevnad endast kan upprätthållas genom total ömsesidig respekt. ANNARS. ETT offer och en VAMPYR. Det krävs två KANNIBALER och en jävla massa PEPP. Så måste det vara. Den vackraste och renaste KÄRLEKEN existerar mellan två KANNIBALER som föder på varandra. Plötsligt så blev KÄRLEKEN vacker. Plötsligt så vill jag vara KÄR. ALLTID! Kärleken kräver den största av alla RISKER. Kärleken är ljuset. En enda jävla millimeter från MÖRKRET. Kärleken är DEN STORA RISKEN. Och samtidigt. KÄRLEKEN är värd alla KAMPER och all jävla DÖD. När slangarna är KOPPLADE och flödena är igång. Då och endast då finns UNIVERSUM. OCH döden är i de ögonblicken BESEGRAD. Jag RISKERAR gärna ALLT för den STUNDEN. Om och om igen. Skit samma att SÅR aldrig LÄKER. DEN stunden är den enda STUNDEN där allt är HELT igen. Konstigt, men så är det. Den stund som slangarna sitter på plats. Den stunden är allt HELT. En stund av HELT är värd alla KRIG. ALL DÖD. Jag måste SÖKA kopplingarna. Jag skiter i att jag förblöder. Jag skiter i att jag KROSSAS. Bring it on. Jag har gott om plats för fler djupa SÅR.
/ KRAM!