Gått omkring i snö och kyla i dag. Älskar att gå omkring. Totalt planlöst. Bilen sover och ger mig FÖTTER. Kyla är skönt, den klär mig i ANDEDRÄKT. Allt knarrar utan eko. Det finns en jävla närvaro i bland snödrivor. Utan mål tillsammans med andetagen. Det räcker så. Allt är BRA. Hjärnan släpper och intrycken bleknar. Allt upprepas. Knarr, knarr, knarr. Huvan döljer och jag är innesluten. Konstigt, men slutenheten öppnar upp och ökar styrkan. Konditionen finns där tillsammans med GLÄDJE. 

Månen leder. Allt är där och man slutar att bry sig. Men bara går på. Man går till kiosken.

Kioskens väggar krymper närvaron och väcker medvetandet.

Människor står i vägen och är till besvär.

Kläder överallt. Inga ansikten. Bara vadderade armar och breda ryggar. Allt sker utan hänsyn. Alla vill fram och först. Jag vill UT. Bort från armbågar. Jag vill ofta LÄMNAS ifred.

Så är det min tur. Kassörskan ser mig i ögonen. Jag lägger fram min glass. Hon säger något om vädret. Jag lyssnar inte, men ler tillbaka, betalar och går.

Ibland så blir jag sugen på GLASS. Nu är allt komplett. Jag är nöjd och myser. Kallt som fan. Underbart 

OCH GLASS. Kan det bli bättre? FAN. I morgon så skall jag köpa en till. KRAM!