OK! Då går vi SANNING. Vete fan vart det tar vägen. ELLER hur jag tål det. MEN nu är det BESTÄMT. Så får det bli. Jag KLÄR AV mig och säger som det är. Sedan dräper jag BLOGGEN. ELLER? I morgon. Det är då sanningen STARTAR. Ifall jag BRYR mig.

Jag har samlat på mig en massa dvd filmer från sommarens turer runt på återvinningar och loppis i norrbotten. Jag har nu börjat att se igenom dom. OCH jag är nu skiträdd. Fan så bra. Ingen NÅD. Alla dör ALLTID. Men det finns alltid en självklar acceptans  att det som sker, sker. Ingen rasism här inte. Ok! Jag ser att du har vingar. Jag ser att du äter hjärnor. Det är väl helt OK! Jag ser dig och jag relaterar till det jag ser. Jag talar till dig och söker kontakt. Jag har alltid vetat att du finns. OCH du lyssnar inte på den musik vi vill att du skall lyssna på. Medan du ÄTER mig så lyssnar du på KVALITET. Du är inget monster. Du har SMAK. Du lyssnar på saker som även jag tycker om. Men du lyssnar ÄRLIGARE. DU drömmer dig inte bort. Du fantiserar inte. Du ÄR drömmen och FANTASIN. En ära att bli UPPÄTEN av dig. ÄVEN om jag MÅSTE skrika medan du förtär mig. Musiken som spelas gör dock saken lite lättare. Den är ÄRLIG och jag GILLAR ärlighet. OCH ja. JAG ÄR RÄDD! / KRAM!



Allt är dokumentärt.



Alla är DOKUMENTÄR.



Jag är alltid rädd. / KRAM!

Oj vad mycket. Hoppsan vad skoj. Hur i helsike fungerar gravitationen?

During the week the artists would make fire sculptures for the events and present their art or projects in a seminar called "Art and visual culture in the North".


Finland here i come. :-) Burn everything. I like! I like a lot. Finland är så jävla bra veckor. OMPA, bastu och en väldans massa FINSKA. Bästa veckorna är i Finland. Konstprofessorer tar saker på allvar. Så möts vi äntligen IGEN. Några år sen sist. Ingen jävla LEK.





Presenterat en idé om ett sprillans nytt och skitskoj konstprojekt. Ser bra ut. Ser mycket bra ut.


Men hur fan fungerar gravitationen? Handlar om frukt?





Nu så har jag så väldans många ansökningar ute på behandling och under övervägande. Ännu en gång så ber jag om PENGAR. Give me money. Come on. Give me money. OR shit happens. ART för satan. SNÖREN. Jag måste KÖPA snören. 200 st a 150 cm. Nå´t sådant. Cirka. 


Undrar ifall ansökningstiden har gått ut till biennialen. Hoppas att jag hinner. JAG brukar HINNA. 





Hinna = MEMBRAN = GRAVITATION? Finland är nära RYSSLAND. Jag skulle vilja komma från RYSSLAND. Men det gör jag ju inte. Jag kommer ju inte från RYSSLAND. MEN jag skall till FINLAND. KULFINLAND. TJOHOPP. OCH alla ansökningar kommer att gå igenom? Tror nästan det. Eller det spelar kanske inte så hela världen. Jag har fler ansökningar. Jag har många ansökningar. Så?


KRAM! KRAM! KRAM! Bokföringen klar! Jag har LEVT i bil. 2010 var året där ALLT handlade om BIL. 2010 var ett BRA år. Men det var då och nu är nu. 2011 verkar vara fullt av lättsamma överraskningar. Äger föresten fem byar. Plötsligt så blev jag ägare av fem byar. Kanske någon där vet hur fan GRAVITATIONEN fungerar? Hoppas! / KRAM!


 We would cover the costs of travel, accommodation, food and pay a small fee (300 euro/per artist).

Jag fattar nu! På ett ungefär. Sitter i möten hela dagen. Jobbar i ateljén hela natten. Jag fattar! Jag REDER ut! Så måste det vara. Kaffet är inköpt. Bara att köra på. Så många PLANER. OCH allt är på gränsen. Distans för satan. Namnen är bekanta. Men namnen är inte mer än namn. NAMN som tagit sig till positioner. RESPEKT. Absolut! Men de kraftigaste rösterna är alltid elektroniska. Ramper byggs för att allvaret skall plöja in i själar. Ljuset tänds på beställning. OCH däremellan. Andetagen. De förtrycktas ANDETAG. Tre sätt att bli fri. 1. UTANFÖRSKAP. 2. KÄRLEK. eller. 3. SJÄLVMORD.

Jag väljer RYSSLAND i alla lägen.  Jag väljer ALLTID RYSSLAND. / KRAM!







Budget. Alla och ALLT som är billig KOPIA är bättre.  / KRAM!

Om kärleken lemlästar. Hugger och skär så att alla vätskor flyter. Om externa kopplingar krävs för att upprätthålla. Om kärleken gör en svag och döende. Då är ju kärleken värd att tycka om. Då är ju kärleken plötsligt den största av utmaningar. En grym duell i gryningen. Bilderna stämmer. PILEN träffar och man är SKADAD. Kärleken KROSSAR logiken. Men famlar efter SLANGAR. Man kvävs sakta i brist på BLOD. Ifall man vill DÖ så välkomnar man kärleken. Undrar hur många som tagit sitt liv på grund av KÄRLEKEN. Samtidigt så har många ÖVERLEVT av samma anledning. Kärleken vill ytterligheter. Kärleken vill HÄNDELSER. Kärleken är DROGEN. De religiösas kärlek till GUD skapar explosioner. Kärleken till GUD medför dock ingen sammankoppling av flöden. KÄRLEKEN till GUD skapar HALVA lärjungar. KÄRLEKEN till GUD skapar ORO. Kärleken till GUD skapar SKAM. Intressant. KÄRLEKEN kräver påfyllning av nytt BLOD. Kärleken är därmed VAMPYRens OFFER.
 Man låter sig tömmas. Man låter den andre fylla sina depåer. Samtidigt som man själv närmar sig död. Man ger den andre sin STRUPE. Man har inget val. Man bryr sig inte om den andre ger sin STRUPE tillbaka. Man kan inte bry sig. Vampyrens offer är kärlek. KÄRLEKEN bryr sig inte om död. KÄRLEKEN är DÖD.
KÄRLEKEN kräver död. Eller. Kärleken kräver LIV. Ett annorlunda LIV. Ett liv bland OFFER. Ett liv av BEROENDE. För att kärleken skall ÖVERLEVA så krävs det TVÅ vampyrer. TVÅ offer. ANNARS så dör den ene. Så måste det vara. Vi är alla potentiella vampyrer.
 Vi är alla potentiella OFFER. Det enda gemensamma vi har är BLOD. Vi måste ge, eller kräva blod. BLODSBRÖDER. Offret bjuder på sitt blod för kärlekens skull. Vampyren tar emot och DÖDAR.
KÄRLEKEN kan bara ÖVERLEVA ifall det finns TVÅ OFFER. TVÅ stympade. TVÅ döende. Endast två döende kan ÖVERLEVA kärleken. Så måste det vara. ETT skört tillstånd av kablar och slangar och död och vätskor. Ett kopplande till en ny konstruktion. En konstruktion vars överlevnad endast kan upprätthållas genom total ömsesidig respekt. ANNARS. ETT offer och en VAMPYR. Det krävs två KANNIBALER och en jävla massa PEPP. Så måste det vara. Den vackraste och renaste KÄRLEKEN existerar mellan två KANNIBALER som föder på varandra. Plötsligt så blev KÄRLEKEN vacker. Plötsligt så vill jag vara KÄR. ALLTID! Kärleken kräver den största av alla RISKER. Kärleken är ljuset. En enda jävla millimeter från MÖRKRET. Kärleken är DEN STORA RISKEN. Och samtidigt. KÄRLEKEN är värd alla KAMPER och all jävla DÖD. När slangarna är KOPPLADE och flödena är igång. Då och endast då finns UNIVERSUM. OCH döden är i de ögonblicken BESEGRAD. Jag RISKERAR gärna ALLT för den STUNDEN. Om och om igen. Skit samma att SÅR aldrig LÄKER. DEN stunden är den enda STUNDEN där allt är HELT igen. Konstigt, men så är det. Den stund som slangarna sitter på plats. Den stunden är allt HELT. En stund av HELT är värd alla KRIG. ALL DÖD. Jag måste SÖKA kopplingarna. Jag skiter i att jag förblöder. Jag skiter i att jag KROSSAS. Bring it on. Jag har gott om plats för fler djupa SÅR.
/ KRAM!

Jag är tillbaka till KÄRLEK! En av TEORIERNA är att kärleken skapar ett livsnödvändigt beroende. När man blir kär så går ens eget hormonella system ner på halvfart. Man blir beroende av den andra för att bli hel igen. Kärlek gör att man plötsligt blir halv. Man måste komplettera. Ifall båda partners biologi är överens så övergår man från att vara enskild individ till att bli en gemensam "individ" där två biologiska varelser plötsligt kopplas samman.
Flödet behöver plötsligt samarbete. Intressant. Ifall endast den ena är kär. Ifall kärleken är "olycklig" så blir den "olycklige" halv. Oavsett. OCH inget att göra åt. Det går alltså omkring en massa HALVA människor. En massa OLYCKA. KÄRLEKEN är hård och krass. OCH den ber inte om lov. Den frågar aldrig ifall det passar. Kärleken gör det kärleken gör. OCH den vill inget. Den HALVERAR. Det spelar ingen roll ifall men bygger. Ifall man åldras. Ifall man minns. Kärleken hugger ALLA tvärs av. Den gör ALLA små. DEN amputerar, klipper, stympar och LÄMNAR. KÄRLEKEN är BLIND. DEN hugger och kapar vare sig det finns hopp eller inte. Kärleken dränerar. Ifall allt stämmer då? Ifall huggen är lämpliga och allt sker i rätt ögonblick. Ifall det enskilda tappat av FLÖDE plötsligt upprätthålls med hjälp av en simultan kran. Ifall KÄRLEKEN drabbar "RÄTT"? Då sitter man där.
Man blir SIAMES och man andas plötsligt med gemensamma LUNGOR. Man KRÄVER varandras blodomlopp. OCH allt är BIOLOGI. En hård teori. En teori utan valmöjligheter. Det som sker, det sker, när det sker. Utom kontroll. Rätt coolt faktiskt. Låter sunt. En sådan KÄRLEK skiter i moden. Den skiter i LÄMPLIGT.
Den bara DRABBAR blint. Så får det vara. Mest därför att en sådan KÄRLEK är skitjobbig. Mest för att en sådan KÄRLEK aldrig erbjuder flyktvägar. DEN bara hugger ens existens rakt av. SÅ stapplar man plötsligt till. Man söker stöd. Man söker kopplingarna som ger flödena kraft igen. Man drunknar och blöder. Man läker. Alla packningar spricker och allt hopp är ute. Kärlek är våldsam och TRUBBIG. Kärlek stympar och lemlästar. / Kram
ps. kärlek talar alltid RYSKA!

Kollektivtrafik innefattar människor. Jag tycker inte om människor. Jag tycker inte om busslinjer. Att medvetet betala för en omväg känns olyckligt. Att ständigt tillåta att bli HOSTAD på. Att åka den vansinniga omvägen åt helt fel håll. Bara för att kollektivet KRÄVER det. Att sitta och tvingas lyssna på alla tomma telefonsamtal utan värde för analys. Att inte RYMMAS. Miljön då? Jag struntar inte i miljön. Men var finns poängen att miljön kräver DETTA. Miljön skiter förresten fullständigt i utsläppen. Miljön har ingen KONSEKVENS. Miljön har varken etik eller moral. Miljön har ALLTID förordat förändring. Miljön är inte medveten. Den kan aldrig ta skada. Det är människan som far illa av förändring. Det är människan som inte tål. Vattnet bryr sig inte om att det stiger. Vattnet är detsamma oavsett. Vattnet har alltid varit detsamma. ALLTID. Dom stora BESTÄMMARNA. MAKTHAVARNA. Dom åker limousine. Dom flyger privatplan och dom ser aldrig insidan på ett kollektiv. Miljön bryr sig inte. Konsekvenserna DÖDAR den fattige. Jag ryms inte i mitt säte. Det är samvetet som den fattige äger som gör att smärtan blir begriplig. Miljön kräver inte att jag skall lida. Miljön vill inte bli "räddad". Miljön finns alltid. Friheten att åka till samma plats tillsammans med främmande människor som alla är på väg någon annan stans. Jag vill inte åka med andra. Jag vill inte bli förd till ointressanta platser, tillsammans med ointressanta människor med ointressanta värderingar och prioriteringar. Miljön SKITER på våran busslinje. Jag hatar att passa tider. Jag hatar människor och jag HATAR kollektiv. Jag vill inte bli HOSTAD på. Jag vill inte behöva be om ursäkt för att sitta ner. Jag vill fan inte höra på alla samtal. Målet måste väl vara att skapa rena transporter. INTE att skapa OSUNDA kollektiv. Pervers trängsel. OCH HOSTA. Ge mig min egen stig. Ge mig möjligheten att känna det GODA samvetet. Ge mig tillstånd att strunta i miljön. På samma villkor som miljön struntar i mig. Nollsummespelet är förbi. Vi har aldrig förut skapat mer än det vi tagit. Att elda upp en gren ger samma värme som när grenen ruttnar. Att skapa energi från ett vattenfall kyler vattnet med samma mängd. Vi har alltid tagit det som alltid varit tillgängligt. Allt har varit konstant. EN mängd energi. OAVSETT. Men nu. KÄRNKRAFTEN fungerar inte så. Den GER energi utan att TA. Den sätter nollsummetanken ur spel. Den bygger på . DEN ÖKAR. Den ÖKAR värme. Ingen verkar kolla upp detta. Ifall vi skapar energi utan att ta något. Värme utan kyla. Så höjer vi temperaturen, grad för grad. OCH lösningen är inte att jag skall åka buss. LÖSNINGEN är att vi måste skapa energi som är given till oss. När jag ruttnar så avger jag den värmen. Ta den. Bränn mig. Vi är alla värme. Vi är alla el. Men KÄRNKRAFTEN tar inte. Den GER bara. OCH då blir allt fel. MAN kan inte BARA GE, MAN får inte bara GE. Allt är enkelt att fatta. Men kan ta från vind, vågor, sol, ved. NOLLSUMMESPEL. MEN AKTA OSS FRÅN ALLT SOM BARA GER. AKTA!! /Kram!