Simma om du kan.

Jag är skitless på en massa saker. Jag älskar andra. Jag älskar en massa saker. Jättemycket.

Jag kommer nu att räkna upp alla saker som jag pissar på:
Blablablablabla
blablablablabla
blablablablabla
och bla

Vem fan bryr sig om saker som stinker?
Bort med dom! Sudda bort dom och håll tyst!
Upp med blicken och hylla för fan!
Dissa dig själv men inte andra.
Titta bort för satan. Byt kanal. Men snälla, håll käften!!!

Just ja. Performance

Det är väl bara att tycka:
Men låt mig vara,............ja respekt

PERFORMANCE

PERFORMANCE

Jag får väl ut något av allt jag får väl ut något av allt jag får väl ut något av allt ........... eller inte

Så till mig själv. Jag måste ha roligt ..... ROLIGT ...... eller

Ingen religion ...... inga cermonier ...... inga förebilder ........ går det?
Distans, kontroll och humor. Med allvar och ett jävla gjort sitt bästa.
Jag tror inte längre att ord inte behövs. Orden styr medvetet distansen. Jag hatar just nu tanken på att lägga tolkningen i betraktarens ögon. Jag vill ju säga saker. Då måste DU lyssna! Inte se vad fan du vill.
Jag är inte DIN spegel. Ge fan i att spegla dig i mig!!! Fatta hur jävla kränkande och uselt det är.
HÖR DU! JAG ÄR INTE DIN SPEGEL! HÅLL KÄFTEN!!! Jag vill inte ha dina råd. Jag vill INTE ha din jävla tolkning. Jag vet väl för FAN vad jag gör!!! Så håll käften ifall DU tittar och annars, BYT kanal.

Dagens idé till Performance utgår från humor och distans.

En scen med barnbassänger. Jag älskar barnbassänger. Gjorde en konstsim performance en gång. Jag skrattade ihjäl mig under alla dagar av övning. Men framför publiken så tystnar skrattet. ALLVAR FOKUSERING RESPEKT ... Publiken vet inte att jag har skrattat ihjäl mig. Dom ser bara allvaret. BRA!
Men vägen till ALLVARET måste innehålla skratt. Jag måste skratta ihjäl mig in i allvaret.
Annars så pissar ju allt på mig och jag pissar på mig själv. Men jag ger aldrig publiken den möjligheten. Jag menar mer än så. Jag är allvarlig på scenen. Men dagen innan så kräver vägen total glädje. Men det är ju bara jag ..... Så blunda då!

Två barnbassänger. Två personer. En i var sin bassäng. Iklädda heltäckande baddräkter.
Varje rörelse är hårt synkad. Total perfektion. Lokalen är helt mörklagd. Två centrerade spottar. Två ljuscylindrar ner i bassängerna. Rökmaskiner fyller ljuscylindrarna. Projektioner av brödrostar som rostar  bröd. Musik från HAJEN tornar upp. Lång, hårt synkad dödskamp i bassängerna och slut.

Konstsim for fun :-)