onsdag 17 november 2010

Paus!

Sjukhuset ger  läget är allvarligt. Hon  att vakna Hon kommer att vakna Läkarna hittar i
-Tänkte du på att något kunde gått fel? Ingen ger något svar. -Hon kommer att vakna -Hon kommer att vakna hemma Beskedet kommer brutalt -Jag kan inte ringa och lämna beskedet -Jag kan absolut inte
Brutalt, brutalt, brutalt, brutalt
-Men hon lever ju mitt emellan himmel och helvete
09.23
-Ser du mig? Har du ont?
Läkarnas dom är hård
Rehabilitering är inte möjlig
Vegetabiliskt tillstånd
Så börjar allt upptäckas. Någon vet mer än andra.
-Varför?
Jag får inget svar, jag får inget svar, jag får inget svar
Konsultuppdrag, konkurs, verksamheten upphört.
Så startar maskinen,
Du är fångad i ljud inom topplistor.
Du kläms mellan erbjudanden och hyllningar.
Mötet med kirurgen känns som ett måste. Du måste under kniven. Fixa lite.

Så sipprar äntligen blodet fram. Först i små, små droppar. Spännbanden pressar kroppen bakåt. Det speciella bandet runt huvudet är gjort i stål. Främst för att åsynen skall inge respekt. Här har det aldrig funnits verksamhet. Bara traditioner och maktstrukturer. Ett hemligt sällskap som äger rätten.
-Vi gör väl som vi brukar.

Vi är reportrar, vi har filmat, vi har frågor.

Vi är strukturer, vi är skuggorna som tillåter oss.
Vi är dom medicinska förmedlarna. Vi handlar i kroppar. Vi är dagens kannibaler.
Utred så att allt glöms bort. Vi skall utreda dig. Vi skall därmed glömma och gömma dig.
Vi skall aldrig ställas till svars. Vi skall bara låta blodet flyta. Sedan så dricker vi och aaaaaaaaaaaa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar