Slentrian

Han: Ok. Du får en stund av min tid. Men bara en stund.

Hon: Det blir bra. Vi står ut ett tag och lämnar sedan för något annat.

Han: Kom i håg att vi hela tiden vill vara någon annanstans. Vi bör inte synas när vi ses.

Hon: Helt rätt. Vi använder varandra som transportsträckor, där målet är andra människor.

Han: Pepp. Vi tycker att alla andra är bättre och försöker att vänta på dom genom att inte se varandra.

Hon: Vill du ha te?

Han: Gärna.....

Hon: Vi måste behandla varandra som mindre betydelsefulla. Det blir lättare att inte sätta värde på saker då. Vi bör kanske inte säga bra till varandra. Slentrianmässiga saker går väl an, men inget av värde.

Han: Låter bra. Vi säger bara saker som konkret bär i vardagen och har funktion och tydliga mål.

Hon: Te´t är färdigt nu. Kan du ta några skedar?

Han: Absolut.

Hon: Vi vet ju att vi är parenteser för varandra och att vi kommer att skynda i sär när minsta chans ges.

Han: Vi är varandras brist på annat.  Vi är logiska som längtar efter nå´t helt annat, med någon helt annan.

Hon: Ha, ha...vi är varandras obetydligheter som ingen av oss behöver vårda. Fan vad skönt.

Han: Ha,ha..vi är totalt fria i det meningslösa. En stund utan betydelse. Ett icke samarbete.

Hon: Ifall något dyker upp så drar jag.

Han: Ha, ha..vem bryr sig. 

Hon: Mer te?

Han: Ja tack.

Hon: Hoppas att jag finner någon att slippa vara slentrian med.

Han: Jag vill också hitta någon. Fan, du är bra.