Minnen.

Plötsligt ringer telefonen!

-Hallå?
-Det är jag. Jag ville bara.....
-Vad?
-Jag vet inte...prata.
-Ok?
-Vad gör du?

En satans länk! 

-Skulle ta en dusch.
-Jag ville nog bara höra ifall du är ok?
-Om du menar ifall jag saknar dig?
-Ja.
-Visst saknar jag dig.
-Jag känner mig ensam.
-Det blir lätt så. Vi levde tillsammans rätt länge.

En länk till!

-Vi fanns tillhands.
-Vi måste nog lära oss ensamhet.
-Det tar tid.
-Det tar nog skitlång tid.
-Vi måste hitta varsin ny.
-Vi måste skapa nya minnen tillsammans med den nya.
-Fan vad jobbigt.
-Vi måste börja om från start.
-Alla våra gemensamma minnen måste raderas och aldrig uttalas.

Ytterligare en länk!

-Vi har för många minnen.
-Skall vi pröva igen, för minnenas skull?
-Vi måste nog vara rädd om minnena.
-Vi kan inte bara skippa minnena.
-Minnena är värda mer än så.
-Vi kanske inte kan separera?
-Det är nog för sent. Vi har för många minnen.

Sista länken!

-För evigt då?
-För evigt!
-Skönt. Då bygger vi vidare.
-Vi har kört för långt för att kunna stanna.
-Jag kommer över?
-Det blir bäst så.
-Kram!